Har jag sagt hur underbara människor jag har runt omkring mig? Sen jag kom in i denna värld har jag blivit så bra bemött av dom flesta.
Jag hör ofta hur folk säger att det är så svårt att komma in i vall världen, jag kanske haft tur som fått börja lära känna så många vall vänner? Ja, jag vet inte!
Däremot lydnads världen har varit svår att komma in i. Folk som ser ned på en och folk som har svårt att förstå att det finns även nybörjare inom denna sport.
Jag har valt att ta avstånd från sådana människor som bara ger mig onda vibbar, jag tänker inte fjäska mig till att vara en av "dom där".
Jag nöjer mig med den jag är och det jag kan. Det jag lyckats snappa upp hittills och hoppas att jag en dag kommer kunna visa dom som inte tror att även ALLA nybörjare också klarar av att komma långt!
Jag är glad för att jag hamnat där jag hamnat, bland dom människor jag haft turen att få träna tillsammans med. Vi skrattar och har kul, blir det fel, blir det fel. Det detalj tränas, och det är inte så bråttom. Man har tid att ha kul!
Jag har små mål under 2014, som jag kommer kämpa för att nå. Men mitt största mål under detta år är att ha kul med min hund! Att utvecklas och ha ett fint samarbete både innanför och utanför!
Foto: Anette Björkman Bergström
Jordie & Jag tränar fålla in
Elin samt hundar Rex och Fay har vi hunnit spendera lite tid tillsammans med, promenader & träning.
Promenad runt alhagen i dimman med massa fyrbenta runt fötterna.
Måndag bestod av; Jobb, vallträning + träff med Camilla på klubben utöver allt annat denne dag!
Efter mycket tvivel många om och men, jag vet ju att det är jag som ställer till mycket. Så valde jag att kontakta Camilla på våran klubb för att be om hjälp för att få nya ögon!
(Jag har redan fått fina ögon på detta, men har en hund som beter sig exemplariskt i vissas sällskap och helt annorlunda utan dennes sällskap)
Vi jobbade mycket med godis, mycket beröm och även lite skrammel och ömkan, samt nej övningar där Camilla bland annat slänge köttbullar på oss.
Bill fattade fort galoppen att det inte var okej att ta utan lov. Egentligen en ganska enkel övning som funnits med i så många år, en klassisk valp träning. Varför har jag aldrig gjort detta med denna hund, utan bara den andra högen. Det jag dock aldrig gjort tidigare med B är att jag aldrig valt att ömka efter en "korrigering". Vilket gjordes nu, genom att ömka kunde vi få fram en passivitet, ett litet pussande, och en helt annan attityd på Bill. Genom jätte mycket beröm stärktes hans självförtroende och han vågade lite på mig att jag kunde ta hand om situationen. Han vände till och med ryggen till Orkan, Camillas terv. Valde att sätta sig mot mig och låta mig sköta det. Han valde att ha en bra attityd emot alla tre hundar C hade med sig.
Vi avslutade med att göra ett "hundmöte" med Emil. Jag gick sedan in på plan för att köra lite fotgående, C kommer in med Emil och B fortsätter i samma härliga attityd. Pricken över i'et är att efter den tid vi spenderat på klubben med att försöka få Bill att ha en annan inställning till hanhundar, är att jag vågar lägga honom på en platsliggning bredvid Emil med ett par meter (7-8) emellan. Gå ett par meter ifrån och stå och prata med C. Utan att grabbarna kollar på varandra.
Bill reste sig inte ens. En lättnad släppte och jag kände att ja vi kanske kan starta om en månad.
Om det är så här enkelt ja då kanske vi till och med kan komma en bit!
Vi har hållt oss till denna taktik i hela vår vardag nu och än sålänge funkar det bra! Självklart kommer vi att ha bakslag och jag kommer slita håret i bitar. Men jag kommer också veta att det går och att den rätta attityden finns där bakom en fasad.
Allt handlar bara om tillit & trygghet till varandra i det stora hela!
Känns skönt att vi nu nått ett delmål, är ett steg närmre till ett större mål i vår lilla värld.
Jag älskar mina röda jeans!
Den ända i sällskapet som har stil och som vanligt vinner! ;-( 
Och nej jag är inte naken ;) linnet som inte har några band! Lyckades spilla på tröjan som skulle vara över :-(
En underbar vän! Som alltid står ut med mina galenskaper och idéer!
Sandra, ja vad ska man säga?
Du är tyyyyp bäst !! Precis som jag är typ bääst! Haha
Den här lilla filuren hamnade i knäet ett par gånger (Cip). Han påminnde mig så mycket om min lilla Sally som bara blev 9 månader, som jag var tvungen att ta bort pga av OCD, artros, höftkulorna låg utanför höft skålen.
Ett av mina tyngre beslut i mitt liv, min första egna bc, hon skulle ha blivit en stjärna i agility om hon inte fått somna in alldeles för tidigt. Gud vad jag saknar henne!
Det är alltid kul att se valpar, ibland blir man extra sugen.
Bilder nedan Sally
Fotograf: Nina Flodmark
Hej Marie,
SvaraRaderaÅterigen Jättekul att allt gick så bra och att du har fått nytta av övningarna även i annat. Fortsätt bara på samma sätt och tveka inte att fråga om det är något du undrar över. Ha en bra helg! / Hälsningar Camilla med belgargänget