Livet - att ta hand om sig själv är det viktigaste, sa en god vän en gång till mig.
Det tänker jag också göra, jag tänker aldrig mer välja mig själv i sista hand. Eftersom det är min svaghet, att alltid säga JA till allt som frågas. Jag tror att jag sagt nej Max 5 gånger under snart 23 år. Det fungerar inte i längden att vara alla till lags. Man måste göra det man drömmer om, man måste våga chansa. Chansa även om det kanske sårar en annan människa så måste man våga ta det steget. Det kanske gör dig lyckligare, och kanske den andra människan med även om denne är sårad för stunden.
Jag vill leva livet medan jag kan. Jag vill utforska, söka och hitta det som är livs kvalité för mig. Och jag tror jag är en bra bit påvägen för att hitta just "det" för mig.
Något av det som gör mig lycklig och gör min tillvaro bättre är att spendera tid med mina hundar, studera och utvecklas inom hund. Ta en promenad i spö regn eller solsken, i lugnet. Där man bara får vara.
Tystnaden och lugnet som förs in i själen, en hund som kommer springandes mot en slänger sig fram till benen, svansen går i 180 av glädje. Den fyrbenta är den som aldrig kommer svika dig! Alltid stå vid din sida.
Vad jag också fastnat för är får, hur gick det till?
Jag vet inte. Köpte Lille Bill. Har en bra uppfödare som drog ned mig till fårhagen. Var snäll och la tid på att försöka få mig förstå vad jag gjorde.
Inte förstod jag så mycket - men jag var fascinerad hur en instinkt kan vara så stark, hur man får det där samarbetet mellan människa och hund. Så hunden kan flytta en drös får precis dit du vill. Du kan viska och hunden kan vara 800 meter bort, den kommer fortfarande göra som du vill. Det kallar jag sammarbete och det är fascinerande.
Det är vad jag strävar efter med mina hundar.
10 månader senare kom uppfödaren med en ide, åk till uk och testa på livet där. Sagt och gjort!
3 månader senare satt vi i bilen mot uk. Och jag förstod ingenting! Vad skall hända, hur skall detta gå. Jag vet ju knappt ingenting om får, desto mindre hur man tränar en fårhund/bc.
Idag exakt 1 år senare, är jag i uk igen efter en paus på 7 månader i Sverige.
Jag kämpar med att få kroppen i full trim inför lamningen just nu. Eftersom jag ska göra min första lamningen helt utomhus.
Jag kan garantera att vad jag trodde var vältränad är inte i närheten av vad det egentligen är. Testa att springa med 500kg*2 i öppna 30kg säckar över hillar och i lera där stövlarna vill fastna.
Inte så enkelt som det ser ut!
När ska jag kunna lyfta ett 70-80kg får rakt upp i luften med två händer? Hoppas snart! 
Bill njuter av att få röra på benen.
Tror Bill och Jordie ser något :-)
Promenaden ledde till en gammal fyr. Så fridfullt ställe.
Bill vilar efter 1 timme PW.
Vacker utsikt över havet
Ny uppdatering kommer snart, Adjös sålänge!
